tomba

Varför jag nu väljer att gå ut med detta är för att folk i min närvaro ska förstå varför jag kommer att ta avstånd vid vissa tillfällen framöver. Höll mig nykter i 110 dagar, inte för skojsskull. Jag hantera inte fyllorna och dom blev allt oftare och flera dagar i rad. Trodde efter dessa 110 dagar att jag hade lärt mig att dricka, men så var inte fallet.

 

Det gick bra till en början, man höll nere mängden och valde tillfällen. Men kände fort att 'fan detta gick bra, nog kan jag dricka oftare'. Allt eftersom ökade mängden och började gå mot varje barnfria helg, som sen blev ett par dagar i veckan och hållit på så ett tag. Sen började det barka iväg totalt, det blev att hindra bakfylla på söndagar med 3.5:or för att sedan ligga med ångest då barnen kom. Motivation till lek var inte hög alls, man tvinga sig till det. 

 

Senaste tiden har de handlats 3.5:or, starköl och vin var och varannan dag och man har börjat ljuga och såra igen. Inne i onda cirkeln, med råge. Sista två barnfria veckorna har jag druckit hela veckan från morgon till kväll så man däckat, inte en nykter dag. Ångesten har varit total och bara legat och skaka, haft hjärnspöken, mått skit piss i flera dagar. Inte kunnat visa mig bland folk nykter och barnen har fått leka på gården med en pappa som går med solglasögon.

Därför har jag nu sökt hjälp, jag kan inte dricka alkohol, jag är total beroende av skiten och har bara tänkt på morgondagens fylla sista tiden.

 

Kommer aldrig dömma er som dricker, kommer aldrig peka med handen att ni gör fel i att dricka. Bara jag som inte kan hantera alkohol och blir/blivit min största kärlek och är så glad jag insåg det nu tillslut. Har sökt hjälp/stöd på flera håll denna gång så nu kör vi, fixar detta. 

 

Lev å må!